Skip to content

Om Schulze-metoden

Därför rekommenderar vi Schulze

Med Schulze-metoden är det enkelt att ställa flera förslag mot varandra i en enda omröstning. Lägg till ett avslag i omröstningen så garanteras att vinnaren har majoritetsstöd. Dess stora fördel är att vinnaren är det förslag som skulle vinna i enskilt möte mot varje annat förslag i omröstningen. Det finns alltså ingen risk att ett kompromissförslag som egentligen föredras framför alla andra förslag röstas bort för tidigt.

Vi vet att en del tvekar inför att använda Schulze. De vanligaste argumenten är att organisationen brukar göra på ett annat sätt, eller att metoden är svår att förklara. Om ni använder VoteIT faller båda dessa argument. Att ni valt ett digitalt system för beslutsmöten innebär att ni redan är beredda att ta upp nya demokratiska vanor, och i VoteIT presenteras resultatet från Schulze-omröstningar på ett pedagogiskt och genomskinligt sätt för alla deltagare. Ett annat vanligt argument är att stadgan föreskriver en viss omröstningsmetod. I de flesta fall överenstämmer Schulze med de [beslutskriterier] som den stadgeföreskrivna metoden anger eller så kan årsmötet i en omröstning enas om att ändå använda Schulze då det är en metod som inte var tillgänglig när stadgan författades men uppfyller dess anda.

Historik

Schulze-metoden utvecklades av Markus Schulze år 1997, och är en omröstningsmetod för att utse en vinnare bland flera förslag som står emot varandra. Valsedeln är utformat så att förslagen rankas av de röstande, antingen genom att bestämma en ordning eller genom att betygsätta. I VoteIT rankas förslagen genom att sätta ett antal stjärnor på varje förslag.

Metoden används idag inom ett stort antal organisationer runtom i världen.

Så räknas resultatet fram

Tänk dig att det finns tre förslag (A, B och C) som står mot varandra. Bara ett kan vinna. Genom att ställa förslagen parvis mot varandra skulle ni i tre enkla omröstningar (A/B, A/C och B/C) kunna ta reda på vilket förslag som vinner mot de andra. A och B är splittrande förslag, som båda föredras av ungefär 40 % av de röstande. Alla som föredrar A eller B vill ha C i andra hand. I de här omröstningarna skulle förslag C tydligt vinna mot både A och B i den parvisa omröstningen, och därmed vinna hela omröstningen.

Om omröstningen istället genomfördes med Relativ Majoritet eller IRV skulle C uteslutas redan i första omgången.

Det Schulze-metoden gör är att på samma sätt som ovan ställa alla förslag parvis mot varandra, utifrån de rankade rösterna. Det gör att även en omröstning med många förslag kan göras i en enda omröstning. I exemplet ovan med tre förslag blir det en omröstning med Schulze istället för tre parvisa. Det kan fortfarande genomföras med samma resultat utan Schulze, även om det tar lite tid och kan bli komplicerat för de röstande. Om det istället är fem förslag som står mot varandra blir det plötsligt tio parvisa jämförelser. Att genomföra tio omröstningar blir ganska rörigt, och skulle ta väldigt lång tid. Antalet parvisa jämförelser ökar exponentiellt (3,6,10,15,21,...) med antalet förslag, så att göra varje parvisa omröstning individuellt blir snabbt ogenomförbart. Med Schulze kan ni alltid ställa alla förslag mot varandra i en enda omröstning.

Vad händer vid oavgjort?

Det är tekniskt sett möjligt att en Schulze-omröstning blir oavgjord mellan två eller fler förslag. Det är dock ovanligt i riktiga omröstningar. Om det blir oavgjort i en Schulze-omröstning i VoteIT lottas ett resultat fram, och resultatsidan visar att lottning använts, samt vilka förslag det var oavgjort mellan. Om ni inte vill att lotten ska avgöra genomför ni en ny omröstning mellan de oavgjorda förslagen, eller om stadgan så föreskriver låter ordföranden eller annan ha utslagsröst och justerar därefter bifallet förslag.

Läs mer